Krönika: Har poesi bäst-före-datum av Gustaf Berglund


Man kanske inte ska bli upprörd. Det är kanske helt i sin ordning numera, att gemensam egendom förskingras och kulturarv säljs ut till vrakpris. Det kanske bara är som det ska vara. Ändå känner jag hur något knyter sig i magen, när jag står i entrén till biblioteket i Leksand och böjer mig över bordet med utgallrade böcker. Fem kronor per styck, men man kan också fylla en kasse för en femtiolapp. Ibland gör man riktiga fynd i de här boktravarna, jag kan inte låta bli att titta.

Här hittar jag en nästan nyutkommen diktsamling. Och en till. Och en till, och en till, och en till… Välkända poeter som Ulf Karl Olov Nilsson, Pia Tafdrup och Magnus William-Olsson. Mindre kända namn, som arbetarskrivaren Jane Morén. Och en rad för mig fortfarande okända namn. Jag kan inte låta bli, jag plockar på mig bok efter bok. Den ansedde poeten Eric Pauli Fylkesons Hinna före kvällen är fortfarande osprättad. En del böcker är från 2002 eller 2003, men de flesta från de senaste åren. Några är tryckta 2014.

Jag plockar inte åt mig allt på bordet, det ska finnas något kvar åt andra också. Marie Silkeberg får ligga kvar, till exempel. Men med tjugosex volymer samtida poesi i händerna går jag fram till bibliotekariens disk och undrar om det pågår någon sorts utrensning på lyrikhyllorna.

– Nej, vi gallrar bara ut sådant som ingen lånar, säger damen i disken och tar betalt för en kasse böcker, femtio kronor. Men hon märker min upprördhet och försöker trösta:

– Ja, det är verkligen tragiskt att böckerna ska stå här, och ingen ska läsa dem. Men nu när du har köpt dem, blir de lästa!

– Slagen av logiken i hennes resonemang åker jag hem och lägger upp böckerna på köksvågen. Fyra komma nio kilo. Jag har alltså betalt ungefär en tia kilot för samtidspoesin, ungefär vad potatisen kostar på Ica. Böcker, som för litteraturstödspengar köpts in till fullpris, för att finnas tillgängliga på allmänna bibliotek.

– Jag sätter mig och söker på nätbokhandlarna. Vad har dessa böcker kostat? Några är slutsålda, men går att hitta begagnade på Bokbörsen eller antikvariat.net. Några tillhandahålls till uppenbara reapriser, medan andra fortfarande betingar fullt bokhandelspris. När jag summerar, finner jag att jag inhandlat poesi för dagspriset tvåtusensexhundra-fyrtiofem kronor, och betalat en femtiolapp.

– Vilket kap du har gjort, säger dottern, som ringer mitt i räknandet. Och det kan hon ju ha rätt i. Men ändå kan jag inte känna mig glad. Det känns nämligen, som att det är biblioteket i Leksand och kommunens innevånare som har gjort en förlust.

– Jag tror nämligen inte att poesi ska ha vare sig kilopris eller bästföredatum. Poesin har, enligt den grekiska mytologin, skänkts till människorna av muserna, främst Erato, Kalliope och Terpsichore, och en sådan gåva ska inte slumpas bort utan vårdas och hållas i helgd.

– Om inte poesin är evig, så fungerar den ändå som ett kommunikationsmedel genom årtusendena. Levande människor har skrivit texter, som blir meningsfulla för läsarna, hur många år det än har gått sedan texterna skrevs.

Poesin gör de annars obegripliga stora existentiella frågorna förståeliga. Livet, kärleken, universum – vad innebär det att vara människa på den här planeten? Poesin läker såriga själar, och den retar och provocerar. För en del år sedan förbjöds Lill Lindfors att framföra tonsatta texter ur den gammaltestamentliga Höga Visan i en norsk domkyrka, då biskopen ansåg sångerna alltför ohöljt erotiska. Sapfos kärleksdikter (som finns tillgängliga i översättning av just Magnus William-Olsson) har fascinerat människor i mer än två och ett halvt årtusende, liksom Homeros episka diktning om det trojanska kriget och om Odyssevs irrfärder.

Och ingen kan veta vad i dagens poesi som kommer att bli meningsfull för morgondagens människor. Kanske någon, kanske flera, av böckerna i min femtiokronorskasse kommer att räknas till den eviga diktningen om femtio eller hundra år?

Som Sapfo skrev:

jag säger dig

man kommer att minnas oss

i framtiden

I vart fall skulle det ha känts bättre, om de här böckerna hade fått stå kvar i bibliotekshyllorna, tillgängliga för alla och envar.

Gustaf Berglund
KLASS 1-2015

1 reaktion på ”Krönika: Har poesi bäst-före-datum av Gustaf Berglund

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *