Intervju
Arkivet
Ur KLASS nr 1-2017
Text & Foto: Jane Morén

”Vi måste börja tänka på ett annat sätt, det räcker inte att vifta med röda flaggor. Vänster är till exempel inte vänster på samma sätt överallt. ”

Tjugoett år gammal kom Oscar García från El Salvador till Sverige. En vinst i en novelltävling några år senare på en svensk folkhögskola gav honom självförtroende nog att börja skriva. Nu är han aktuell med sin fjärde bok på svenska. Medkänsla och respekt är vägen till en bättre framtid för hela världen menar han. I det ingår att sluta plåga djur i köttfabriker.

Text och foto Jane Morén

Oscar García växte upp med sin familj i ett litet radhus i en lugn förort till Santa Tecla i El Salvador. Där levde han vad han kallar ett vanligt liv i ett tryggt bostadsområde. Han gick i en bra statlig skola och var intresserad av att läsa och skrev även dikter när han gick på gymnasiet, med sikte att sen fortsätta på en teknisk utbildning. Pappan arbetade som administratör på ett lager och mamman som fabrikssömmerska. Han hade fyra syskon.

På grund av några av syskonens politiska arbete tvingades nästan hela familjen fly sitt hemland när Oscar var 18 år. Flykten gick först till Mexico där Oscar arbetade med olika sysslor, bland annat på delar av Mexico citys tunnelbana.

– Jag var säkerhetsinspektör, ingick i en grupp som hade ansvar för att se till att arbetarna använde den skyddsutrustning de skulle, och att bygget skedde på så sätt att de inte kom till skada.

Ungefär i samma veva som familjen flydde började kriget. Men Oscar berättar att det hade varit ett underjordiskt krig i flera år, där rebellerna organiserade sig mot högerdiktaturen som styrde landet.

– Vi levde i en diktatur. Det var bäst att inte veta något ifall man skulle råka ut för tortyr. Det var regel nummer 1 som vi levde efter.

Efter tre år i Mexico tog sig Oscar och några i familjen till Sverige och placerades i småstaden Oxelösund.

– Jag minns att det var så tomt på folk överallt, nästan inga människor på gatorna. Men jag tyckte det var spännande också, det var ett helt nytt liv.

Han lärde sig språket på SFI och en arbetsförmedlingskurs på ett år men ville lära sig mer. På en folkhögskola väcktes hans lust att skriva, han vann en tävling med en novell om ett klassrum som berättar om alla som kliver in i och ut ur det där rummet under en dag. Det är vad som blivit Oscars stil. Att spränga gränser, föreställningar, måla upp ibland absurda och surrealistiska situationer. Jag säger att jag upplever hans texter som gåtfulla.

– Det är lite min stil, jag vill lämna mycket öppet för läsaren att själv vara med och skapa. Det som man inte säger är lika viktigt som det man säger. Det är så mycket man måste lista ut själv i livet, menar Oscar.

Oscar får ständigt lust att skriva. Vart han går och rör sig, ger honom impulser att skriva. Men tyvärr tar det vanliga livet som lärare i spanska på universitet det mesta av hans tid.

– Många ingivelser och idéer jag får blir aldrig nedskrivna. Det är först när jag vet att jag har flera dagar ledigt som jag sätter mig för att skriva. Eller när jag är ensam hemma någon kväll, då kan det bli någon dikt.

Medlem i Föreningen Arbetarskrivare har han varit länge. Han sitter en stund och försöker räkna tillbaka.

– Nej jag minns inte. Men det är hur länge som helst, blir hans svar.

Föreningen är viktig för Oscar. Den ger honom ständig uppmuntran i sitt skrivande. Han åker på en del möten och träffar andra författare, följer med och läser och inspireras av vad andra skriver. Han har själv kommit ut med fyra böcker på svenska och tre på spanska.

I hans senaste bok, novell- och aforismsamlingen Tequilas dröm, som kom ut i december förra året, finns flera noveller som handlar om djur. Oscar tycker om djur. I El Salvador hade han en tam papegoja som han blev så god vän med att papegojan började vakta och försvara honom.

Han ler vid minnet av den kärleksfulla papegojan. Berättar att han mår dåligt av den inhumana behandlingen av djur i dagens köttfabriker. Novellen Aktionen handlar om ungdomar som vill stoppa den plågsamma hanteringen på ett slakteri.

– Jag tycker det är fantastiskt med dessa rörelser som kämpar för djurens rätt. De arbetar för att människan inte ska få fortsätta härska över djuren och driva dessa hemska industrier som dödar djur. Jag vill träffa dem, de ger mig hopp om framtiden. För mig visar det också att Sverige är ett utvecklat land. När människor kan tänka i de banorna och agera för djurens rätt och inte för människans rätt att härska, den medkänslan och respekten är framtiden för hela världen, menar Oscar.

Själv har han slutat äta kött och vill gärna påverka folk att sluta äta kött från fabrikerna. Han menar att om vi behandlar djuren humant blir vi bättre människor.

– Det ingår i att respektera allt levande; jorden vi lever på och i förlängningen våra medmänniskor.

Samhällsfrågor ligger honom varmt om hjärtat. Han säger att han självklart är vänster men tillägger samtidigt att han tycker att det är svårt att prata om höger och vänster i politiken idag.

– Det räcker inte. Det är så mycket mer än det, så komplext. Det ska vägas in etnicitet, feminism och religion också.

Själv är Oscar ateist. Han respekterar alla religioner men vill också respekteras tillbaka, och det är inte alltid han möts av den respekten för sitt val. Det är en svår utmaning att få folk att respektera varandra menar han.

– Vi måste börja tänka på ett annat sätt, det räcker inte att vifta med röda flaggor. Vänster är till exempel inte vänster på samma sätt överallt. Vi i Sydamerika vet vad vi menar med vänster, för vi har haft högerdiktaturer. Men de i öst har levt under diktaturer som brukar definieras som vänster.

Men hur ska vi då tänka? Vad är ett nytt sätt? Oscar menar att det är humanismen.

– Medmänskligheten är den viktigaste flaggan. Och rättvisan. Humanismen är en ideologi men ingen partipolitik.

Vi blir sittande tysta en stund. Runt om oss pågår en enorm mängd samtal i varandra. Vi sitter i ett hus från 1600-talet vid Stortorget i Gamla stan i Stockholm. Här måste förts många samtal i hundratals år, tänker jag. Jag tycker jag kan höra den där kakafonin av röster som alla har någonting att berätta, i olika tider. Det är som i en av Oscars noveller, sanning och fantasi går in i varandra, öppnar upp mina tankar.

Efter ett tag fortsätter Oscar:

– Vi författare kan uttrycka alla de här tankarna och få människor att reflektera. Vår uppgift är att kommunicera med våra läsare. Vanliga människor. Försöka nå många. Ge bilder av hur världen ser ut. Försöka få folk att förstå det annorlunda, att vi har olika sätt att se på verkligheten. Det är brist på förståelse.

I novellsamlingen skriver Oscar om arbetare som städar, som sitter i tunnelbanans spärr, som drömmer och mardrömmer, kommer till ett nytt land, människor som möts och skiljs. En av novellerna i samlingen handlar om när en man får reda på att hans barndomsvän från landet han lämnat blivit skjuten vid vägkanten i sin bil en helt vanlig dag.

”Då skjuter den man som står närmast fem kulor i ansiktet på honom. Fem kulor, tänker jag. Jag ser hans glasögon förintas, och splittren tränga in i köttet. Jag ser blod. Och så ser jag Edgars fru tappa andan och vettet i förarsätet. Men, säger jag … då dog han? Javisst, han dog. Edgar finns inte mer.

Sedan dess har han knackat på mitt huvud. Och varje gång jag öppnat har han bett mig om att skriva dessa rader.”

NAMN: Oscar García.
ÅLDER: Född 1963 i El Salvador. Bosatt i Sverige sedan 1984.
BOR: I Göteborg på grund av sitt jobb just nu, men annars i Stockholm med sin fru Kerstin.
PUBLICERAT: Har skrivit fyra böcker på svenska och tre på spanska.
AKTUELL MED: Tequilas dröm utgiven på Semafor förlag.
LÄSTIPS: Latinamerikanska författare som Oscar rekommenderar: Prosa: Gabriel García Márquez, Mario Vargas Llosa, Augusto Monterroso, Ángeles Mastretta, Horacio Castellanos Moya. Lyrik: Pablo Neruda, Ernesto Cardenal, Alejandra Pizarnik.

Intervjun gjord januari 2017. Publicerad i KLASS nr 1-2017.