Dikt Jan Yngve Magnusson. Ur arkivet nr 4/2018
I Bergslagen
I
Grythyttan finns det människor
med nitroglycerin i blodådrorna
Mörka landsvägar med stora älgar
som slickar upp stjärnorna på natthimlen
I
Gyttorp har de tapetserat skogen
med min morbror
Det var en arbetskamrat
som hittade hans ena öra
efter den senaste sprängningen 1964
I
Bergslagen finns det gruvhål
i skogen som kan sluka
en hel mellansvensk kommun
Patriarkala bruksorter
där gamlingarna glor på varandra
med ungdomslängtan i blicken
I
Nora går jag förbi häcken
förbi postlådan
förbi mjölkaffären
och det stora svarta huset
där jag möter morfar
med det kritvita håret
och ett Aftonblad i handen
Jag
säger till honom:
Var har du varit så länge?
Han svarar:
Jag har gått omkring
här bortikring
men inte sett till dig
Jag tar honom i handen
och vi går hem till
Anders Wedbergsgatan 26
Mina morföräldrar växte upp på AndersWedbergsgatan 26 i Nora. Min morfar var riktare på sågbladsfabriken och min mormor jobbade länge med funktionshindrade på ett boende. I Nora hade jag också en morbror som hette Göran som dog i unga år. Han arbetade på sprängmedelsfabriken Nitroglycerin AB i Gyttorp, en fabrik som numera heter Orico. År 1964 var det en sprängolycka och Göran förolyckades tillsammans med sju arbetskamrater.
Mormor, som var en rättskaffens kvinna, tänkte att det bästa för att komma över sorgen över Göran var att sluta prata om honom och ta bort alla foton och prylar i huset som påminde om honom, som om han aldrig funnits. För mig som barn (jag var sex år då) fick det knepiga effekter. Saker som jag förknippade starkt med Göran blev varsel för mig om min egen död och gjorde mig livrädd. Därför vågade jag inte äta flatbröd från Norrland som var min morbroders älsklingsbröd eller sjunga med i någon låt av Jim Reeves som var min morbroders favoritartist.
Jan Yngve Magnusson, 61 år, bor med sina tvillingtjejer i Lindome mellan Göteborg och Kungsbacka. Han arbetar som familjebehandlare och har skrivit en diktsamling som heter Ivar Ragulins resor.
Ur KLASS nr 4-2018