Ur arkivet nr 1-2019

Billigare död

Glaskuben lyser blått,
vita rockar vänder ryggar.

Trasig persienn,
jag ser solen gå upp.

Ciggen brinner ut,
ensamheten som aldrig tar slut.
Pannan mot en kall fönsternisch.

Pissprov, blåsa.
Bli lappad inte lagad, aldrig jagad.
Men du är välkommen hit.
Ligger dubbelvikt.

Britsen, vad är vitsen?
En skitig toalett, en tablett
mot mitt ovett.
Sy ihop och skicka hem, jag gör
samma sak igen.

Inte på vårt skift.
Inte på vår disk.

Stolichnaya rent, bränner bort allt,
det är för sent.
Det är min fest nu så fuck off.
Det är min tid nu, natten lägger
tunga slöjor.

Klätt köket i blod, dödade
den klenes vemod.
Det är min fest nu så fuck off.

Inte på vårt skift.

Bollad mellan alla institutioner,
fanns aldrig några intentioner.

Inte på vår disk.

Men ambulansen är snabb.
Ni är välkomna hit,
bruden ligger blodig och dubbelvikt
i sin hall, hon börjar bli kall.
Inte på vårt skift.

Lappa inte laga, ingen idé att jaga,
bara skicka hem, hon gör
samma sak igen.

Jag är billigare död.

Systrar

Systrar! Ni som går ut i strid varje dag: Våra vener fyller kamrarna till ett och
samma hjärta.

Vi samlas vid elden när natten faller över våra huvuden och lägger om
varandras sår.
Vi håller om varandra i mörkret och Mara kan inte bryta vår cirkel.

Vi är eviga, heliga.

Vi lindar in varandra i slöjor och vilar tillsammans i kokongen vi spunnit med
våra tungor.

Imorgon, en ny dag i eldens tecken.
Vi bär huvudet på våra axlar med stolthet och låter Mara skämmas.
Döden skämmas.

Vi viker inte för ormens blick. Hugger av hans huvud med blodad kniv och
tömmer giftet i våra kroppar. Vi är antidoten mot en global pest.

Underskatta oss inte. Ni kommer slå era pannor mot våra fötter när ni öppnat
ögonen. När Mara spytt tjära över stigarna ni springer på.

Vi är nåd. Vi ger nåd.

Frida Berget bor i en söderförort till Stockholm där hon arbetar som pedagog på en resursskola. Hennes texter skildrar framför allt egna erfarenheter av psykisk ohälsa och kampen från hopplöshet till mening.

Ur KLASS nr 1-2019