Krönika Ur arkivet nr 4/2017 Sista ordet av Susanna Alakoski
Samlade på klassrubriker för tio år sedan. Som ett slags bevis. Klass får konsekvenser i ett livsperspektiv.
”Svårare göra karriär med arbetarbakgrund”
”Lågavlönade vet minst om sin hemförsäkring”
”När fetman gör en klassresa”
”Hela tänder en dröm för Malin”
”Sex av tio kvinnor i industrin går till jobbet med värk varje dag.”
Och den där Richard G Wilkinson, professorn i social epidemiologi vid universitetet i Nottingham, som påvisade hur serotoninhalten sjönk ju längre ner i klasshierarkin en människa befinner sig.
Bilden av mormor och fabriksväninnorna ligger på bordet. Stockben. Tjocknackar. Magfläsk. Rockklänningar. Minns så väl vad pengarna inte räckte till. De räckte absolut inte till en bil, inte ens till en cykel. Inte till en proper soffa. Inte en enda utlandsresa. Hon åt korv, sill. Bröd, gröt. Bodde i en etta, skithuset på gården. Kallvatten. Kallväggar, kallgolv. Ungefär detta räckte fyrtio års arbete till, plus minus en flaska konjak. När hon dog hade hon sparat hela livet. Pengarna räckte till begravningen. På textilfabriken var det vanligt med astma och fingerskador. Svåra åderbråck förstås och hörselskador.
När hon dog hade hon sparat hela livet. Pengarna räckte till begravningen.
Anläggningsarbete, byggnadsarbete, maskinoperatör, jordbruk är männens bullrigaste miljöer. Förskolor är kvinnornas. På mina egna barns förskola var det också svårt att göra sig hörd. När vi kom hem skrek barnen som vore de kvar på Liseberg. Tänkte lika ofta på pedagogernas öron som på barnens, ty en tvåårings höga glädjetjut rakt in örat är inte att leka med, oavsett om du är liten eller stor. Vi föräldrar drev igenom ljuddämpande takplattor. Mer tyger, fler mattor. Underbara personalen fixade med smågrupper. Såg till att barnen vistades mycket utomhus. Vissa förskolor har ändå bullernivånivåer som indikerar hörselskydd som främsta arbetsklädsel. Och nu varnar farsans gamla fack, IF metall: anorektisk bemanning leder till belastningsskador och arbetsplatsolyckor. I snitt inträffar varje vecka 635 arbetsplatsolyckor som leder till sjukfrånvaro rapporterar tidningen Arbetet (april 2017).
Höganäs, en man fastnar med handsken i en pelarborr på ett läkemedelsföretag. Skövde, en man går på snedsågat tak, faller tre meter, betonggolv. Mjölby, underhållsreparatören fastnar med handen i fläkten. I Vimmerby klämmer operatören handen i samband med flytt av vägg. I Gällivare får en elev ett utbrott, sparkar, slår, kastar saker på flera anställda. I Leksand på en gruppbostad blir en vårdare överfallen och slagen av en boende. I Stockholm försöker en busschaufför få en resenär att lämna bussen då han vägrar betala. Resenären slår och sparkar busschauffören.
Fysiskt våld som arbetsskada, hur vanligt är det? Flera studier visar att socialarbetare är särskilt utsatta, möter aggressiva, icke samarbetsvilliga och våldsamma klienter i situationer med psykisk ohälsa och i svåra krissituationer. Mordbränder mot socialkontor förekommer, även hot i hemmiljö. Mycket anmäls aldrig, blir inte något ärende och vissa händelser på våra arbetsplatser sekretessbeläggs.
När jag står på flygplatsen i Budapest och väskan inte kommit med planet och jag blir skickad från disk till disk tycker jag att Sverige fungerar bättre än alla andra länder i världen. När jag följer brorsans resa genom fas fyra vill jag kräkas över samma land. När jag sedan hör dottern beskriva arbetet på varuhuset, hur ung som äldre står och står, går och går, och passen är 10-12 timmar går tankarna tillbaka till mormor och textilfabriken. Där fick arbetarna inte heller sitta på jobbet.
Teveprogrammet Fråga doktorn (2006) tog upp klasskillnader mellan hjärtpatienter. Dubbelt så hög risk att drabbas av hjärtsjukdom hos arbetare jämfört med högutbildade och akademiker. Mormor, mamma, pappa, alla tre min familjs egna typfall.
På väg är utredningen ”Klass i Sverige” som utlovar en heltäckande analys av det svenska klassamhället utifrån olika forsknings- och samhällsperspektiv. Ser fram emot den med bävan.