Med en text som fångade juryn med sina välvalda detaljer, symboler och ett lyriskt språk tilldelas Linda Eriksson Föreningen Arbetarskrivares stipendium.
TEXT OCH FOTO CAROLA ANKARBORG
Linda Erikssons text ÄRTAN ÄGGET skildrar känslan att befinna sig i mellanrummet mellan klasser. Hon studerar andra året, där fokus är egna skrivprojekt, på Skrivarlinjen vid Skurups folkhögskola, och bidraget som gav henne stipendiet är en del av hennes projekt. Det ska bli en roman. Hon började skriva på berättelsen för tre år sedan, men har först nu under utbildningen haft möjlighet att arbeta med den mer intensivt och fokuserat. Med tidigare heltidsjobb har det varit svårt att få skrivtid. Nu befinner hon sig i stadiet där berättelsen mer och mer utkristalliserar sig.
– Den handlar ju om en klassresa. Men den befinner sig mest i övergången. Det är inte så mycket en skildring om en klassresa som går från A till B utan befinner sig mer i det här mellanläget. Det handlar om ett jag som får ett nytt jobb och är ihop med en kille från övre medelklass medan jaget växt upp i existensminimum.
Förhållandet är ett spår i den tänkta romanen. Sedan finns det andra spår: tillbakablickar, nedslag i olika arbeten. Texten handlar mycket om att upptäcka och undersöka klass, vad det egentligen är. Det blir ett samtal om hur klass egentligen märks, att det kan vara svårt att veta vad som kan stämplas som ett klassdrag och vad som egentligen bara är personlighet.
– Det finns vissa grejer med klass som känns väldigt intressant, som känns väldigt motsägelsefullt, svårt att definiera. Det går inte att ta på. Jag tror att det är det jag vill undersöka i och med den här texten.
Arbetstiteln på romanprojektet är ÄRTAN ÄGGET. En titel hon är osäker på om hon kommer att behålla, men än så länge tycker är rolig och får duga.
– Ägget är en återkommande symbol. Jag tror att ägget symboliserar lite olika saker på lite olika platser i texten, men i det här utdraget så tänker jag att ägget är något slutet, att befinna sig på en plats och inte veta något annat än den platsen. Sedan hamna på en annan plats och då förstå att det finns något annat och i det här fallet andra klasser. Något öppnar sig. I det här fallet att det blir väldigt smärtsamt.
Lina Eriksson tycker om att arbeta med symboler. Också Ärtan är en symbol som refererar till Prinsessan på ärten. Hon säger att den sagan känns som en parodi på hennes egen text. Denna lilla ärta som ska bevisa att en prinsessa är en äkta prinsessa.
– För mig kändes den bilden som en definition av det här odefinierbara. Jag tyckte att det var en rolig referens att återkomma till. Det är bara väldigt absurt, det är ju en saga, men vad betyder det? Vad betyder det att hon känner den här lilla ärtan?
Det var när Linda började gymnasiet som hon började se och fundera över att klasskillnaderna var så tydliga.
– Folk bodde i villor och hade den senaste telefonen. Jag upplevde det som väldigt homogent. Det blev en krock.
I hennes uppväxtområde Ålidhem i Umeå kom alla från ekonomiskt liknande bakgrund. Under större delen av uppväxten arbetade hennes föräldrar med politik, vilket visserligen, kommer vi fram till, kan ses som en viss status, men på en nivå som inte innebar pengar eller materiella tillgångar. Hon fick ofta följa med på olika aktioner, men säger att hon som var barn inte tänkte så mycket på det politiska, och att det hemma mest pratades om annat.
Efter gymnasiet flyttade Linda till Göteborg där hon fortfarande bor. Att flytta till en större stad, säger hon, var en självklarhet. Sedan fyra år arbetar hon som webbredaktör. Också den övergången, att gå från ett arbetaryrke såsom hemtjänst, förskola, restaurang – Linda har provat på många yrken – till ett kontorsarbete blottade klasskillnader tydligt.
– När jag jobbade i hemtjänsten hade vi en fruktskål som de tog bort. Första året som jag jobbade som webbredaktör åkte vi på en skidresa till Hemsedal som arbetsgivaren betalade för. Det blev en väldigt konstig kontrast, säger hon.
Men har hon nu gjort en klassresa?
– Ja, på vissa sätt har jag gjort en klassresa. Men jag har nog lite svårt för begreppet klassresa. Det känns som att det betyder att man gjort en tydlig förflyttning mellan två tydliga platser, men jag tycker det är väldigt komplext. Det är väl därför jag återkommer till det här temat i mycket av det jag skriver.
NAMN: Linda Eriksson.
ÅLDER: 31 år.
BOSTADSORT: Bor i Göteborg, uppvuxen i Umeå.
SYSSELSÄTTNING: Tjänstledig från ett arbete som webbredaktör. Studerar Skrivarlinjens andra år på Skurups folkhögskola. Även engagerad i Skrivarkollektivet Göteborg som hon startade tillsammans med några av dem hon träffade under tidigare studier på Angered Författarskola.
FÖRFATTARE SOM INSPIRERAR: Olga Ravn. Hennes lyriska roman Celestine är en bok hon återkommit till flera gånger. Även Kristian Lundbergs Yarden har inspirerat.
INSTAGRAM: skrivarkollektivetgbg
Föreningen Arbetarskrivare delar sedan 1995 ut ett stipendium om 5 000 kr till en lovande författare som ännu inte utkommit med en egen bok. I juryn sitter författarna Susanna Alakoski och Doris Dahlin, samt litteraturprofessor Magnus Nilsson.
I år inkom nästan 80 bidrag och kvalitén var hög. Årets stipendium tilldelas Linda Eriksson för texten ÄRTAN ÄGGET med följande motivering: ”Linda Erikssons text ger en tonsäker blixtbild av vad modern fattigdom kan vara. Den andas medvetenhet men också stolthet. De detaljrika bilderna är väl valda och får berättelsen att kännas inpå bara skinnet.”