Eva Nysäter
Skärmarbrink
– Är det där tåget till stan, skriker hon när hon springande inser att hon gått ner på fel perrong.
Hon kommer aldrig hinna, tänker jag och mycket riktigt kommer hon upp igen och lyckas knappt hitta en spärr att gå ut igenom. Hon behöver en samsungladdare för att kunna ringa sin kille. De är bostadslösa och väntar på lägenhet. Hon tog en överdos heroin häromdagen, för att hon hade hållit upp ett tag och inte var van och sen ville läkaren tvångsinta henne men hon fick en chans till men när hon var på väg ut blev hon överfallen av två poliser och fick sitta i häkte i två dagar. Så hon vill inte att jag ska ringa väktare. Hennes nioåriga dotter är omhändertagen och har väntat hela dagen på att få en julklapp av mamma.
– Hon kanske tror jag är död.
Skärmarbrink är en iskall station så hon tittar på mina fina handledsvärmare och undrar om det är en tröja. Jag tar av mig dom och visar henne och hon tycker de är jättefina så hon får dom fast hon först inte vill ta emot.
– Se det som en julklapp, säger jag.
Hon frågar alla som passerar om de har samsungladdare men ingen har och de vill inte heller byta sim-kort.
– Vad är det här för samhälle när ingen vill hjälpa till, skriker hon och fortsätter, fan, fan, fan, jag kan lika gärna hoppa framför tåget så det tar slut.
Då blir jag alldeles kall inuti och säger det att är en dålig idé och ger henne vatten och lite salt godis. Som tur är hittar hon till slut sin fulladdade powerbank och springer ner till tåget.
Brommaplan
– Ursäkta om jag frågar, när klippte du dig senast? undrar en kille med ölflaska i handen och lutar sig fram mot luckan.
– Ett år sen, jag har inte haft pengar, svarar jag.
– Klipp dig inte! Jag har precis fått höra att det är från håret vi får energi och det tar tre år att återställa. Du kanske tycker jag verkar konstig?
– Nej, jag har hört om folk i Indien som låter naglarna växa, säger jag och spretar ut med fingrarna.
– Jag ska sluta klippa skägget, säger han och fingrar över sin välansade haka.
– Nej, gör inte det. Du som ser så snygg ut, svarar jag men det lyssnar han inte på.
– Tror du på Gud? Jag är andlig och pratar med honom hela tiden. Klipp dig inte, säger han avslutningsvis och räcker fram handen så vi kan presentera oss.
Hötorget
– En enkel, säger den svarta killen och lutar sig fram emot mig med sitt kort.
– Du är över tjugo va? frågar jag.
– Vet du hur gammal jag är? svarar han.
Och jag börjar berätta att jag alltid frågar.
– Vet du hur mycket Jesus älskar dig? fortsätter han. Det kan ingen ta ifrån dig. Du är underbar.
Och jag kommer liksom av mig …
Boys in da hood
Älskar att jobba utan spärrar. De bygger om.
Folk blir glada – ”de rensar ut lite, skönt, igår var det kö”.
Folk blir förvånade – ”jag var tvungen att tänka efter, vad är det som saknas”.
Folk blir förbryllade – ”oj, vad olikt det är”.
Folk ser ingenting utan går bara rakt på med ögon och händer fastklistrade i telefonen. Själv har jag trevliga samtal med trafikanter och propagerar ivrigt för öppen spärrlinje. Har jag rätt att göra det?
Från Vällingby till Kärrtorp
Det är fredagsnatt och jag är på väg hem från jobbet. Jag sitter en bit ifrån en blond snygg tjej med knähöga svarta stövlar som är croupier. Hon har en kille som stöter på henne och frågar ut henne om hennes jobb. Efter ett tag kommer tre killar till och då är hon snabb att flytta över till mig. Hon är från Visby och längtar hem. Och trivs inte med jobbet heller men behöver pengarna. Hon har flera killar men ingen hon litar på. Jag frågar om hon inte är rädd när hon åker tunnelbana så sent men det är hon inte, säger hon och gör en grimas. Det är bättre nu när hon bor i stan, än då hon blev omringad av en massa killar i Hässelby och polisen kom och räddade henne. Och jag berättar några historier från min ungdom. Ingenting verkar ha förändrats. Möjligtvis till det värre.
Karlaplan
Dagens bästa var en man som tyckte han kunde gå utan att betala eftersom han var så docksöt. Sen berättade han att Marilyn Monroe var hans sista flickvän. Det var 50 år sedan och efter det kan man inte ha någon annan, sa han. Jag ångrar fortfarande att jag inte frågade mer.
Blackeberg
En lite halvsur kvinna har fått kortet inställt på helt pris istället för pensionär. Jag ändrar inställningen och säger att det beror nog på att hon ser så ung ut vilket gör henne glad igen. Tänk så lite som behövs, kanske är det alltid så?
Hässelby strand
Jag kastas mellan världarna.
En kille undrar om H&M är öppet i Vällingby. Vi försöker kolla. Hans väns barn frågade precis om han skulle få nån julklapp och ingen har tydligen köpt nåt. Killen tar sina sista tvåhundra, gråtfärdig och kastar sig iväg med tåget.
På tåget mot Skarpnäck
Skramlar ihop de få kontanter jag har till en hemlös tjej. Det blir 27 kronor. Hon blir otroligt tacksam. Det är så sorgligt. Jag har tappat rösten och kan bara le.
Hässelby strand
– Det sitter några och dricker där uppe. De har suttit där sen elva när jag tog tåget och börjar bli ganska fulla nu och sölar ner.
– Okej, tack jag ringer väktare.
Jag kollar klockan och ser att den är halv sex och börjar fundera. Har de verkligen suttit över sex timmar på samma bänk eller har de varit borta ett tag och sen återkommit? En har ganska svårt att gå ser jag när de så småningom vinglar ut. När jag åker till nästa station kollar jag in bänken. Där är varmt med stora element på väggarna. Tänk att folk frivilligt väljer att sitta hela dagen i tunnelbanan.
Gärdet
Fick ringa efter väktare till en kvinna som rymt från sitt äldreboende.
– Det är ju så tråkigt där. Vad ska man göra och barnen jobbar ju.
Kollegan tyckte hon kunde titta på tv. Hon hade fått en egen av barnen.
– Jag brukar rymma ibland. Det är lätt att gå ut men svårare att hitta hem.
Hon såg så himla pigg och glad ut i sin röda kappa.
Kristineberg
Gårdagens bästa var han som tyckte jag var i femtioårsåldern. Kan bero på all alkohol han druckit eller arbetskepsen jag tryckt ner för att skydda mig mot alla lysrör i biljetthallen.
– Kan du hjälpa mig, säger han och spritlukten far in i spärren.
– Det beror på, svarar jag.
Det visar sig att han vill ha hjälp att ringa taxi och det går ju bra. Han fixar fram ett nummer och jag ringer och säger att jag vill ha en taxi till Kristinebergs tunnelbanestation.
– Vart ska du, frågar jag.
– Västerås.
Och då vill de förstås ha hans namn och bankkortsuppgifter.
Sen står han kvar och pratar i väntan och jag tycker han ska ta in på ett hotell och spara pengarna men han vill bara hem. Verkar som han gjort det förut men priset vill han inte tala om.
Ängbyplan
Stopp i trafiken med mycket oregelbunden trafik. Desperat trafikant undrar om han hinner till Systemet innan det stänger tre. Det stinker sprit ända in i spärren så jag tänker att det vore lika bra om han kommer försent. En timme senare passerar han igen.
– Jag fick mina öl i alla fall, säger han glädjestrålande och håller upp en tumme och påsen mot mig.
Jag ler lite blekt tillbaka och tänker att han kunde väntat med att tända sin cigg tills han kom ut ur biljetthallen.
Vällingby södra
– Ser du inte alla som smiter förbi? säger en karl, som kommer fram, i klart otrevlig ton.
– Ja, men vad ska jag göra åt det? svarar jag nästan lika otrevligt.
– Nåt kan du väl göra för fan!
Och sen går han igen och jag hoppas att han inte ringer kundtjänst och klagar. Somliga önskar nog att jag skulle sitta och skrika eller kasta saker eller varför inte skjuta med elpistol på dem som inte gör rätt för sig. Ibland önskar jag mig extra mycket nån annan stans.
Hässelby gård
– Är du beredd, säger missbrukaren, som talar i telefon, till en kille som står och hänger i hallen.
– Ja, ja.
Och han lägger sitt kort och flyttar sig åt sidan så killen kan gå förbi och fortsätter sitt samtal och nu blir jag omnämnd också.
– Spärrvakten bara: ”Ska jag ringa NASA, Säpo eller vakterna?”.
Johannelund
– Vill du gå genom grinden? frågar jag en kvinna med hund.
När hon gått igenom vänder hon sig om och säger:
– Det ska va en kvinna till det!
Odenplan norra
– Jag är din hundrade kund idag. Jag får åka gratis, sa mannen med ett stort leende som smittar över.
Odenplan södra
– Åker man gratis om man bjuder på godis? säger den något överförfriskade mannen.
– Nej tyvärr, svarar jag.
När jag stämplat hans remsa får jag välja två bitar ur hans stora påse. Jag tar en röd söt och en sur.
– Det är konstigt, säger han. Alla väljer den röda.
På tåget mot Farsta Strand
Hamnar bredvid ett knarkarpar i två stationer. Killen sitter och fipplar med sin telefon och verkar mer vaken. Den yngre tjejen med blåfärgat hår i topparna pekar på nåt längre bort i vagnen. De pratar om att ha en skruv lös. Sen domnar hon bort och börjar mumla om att det är hennes skruv, att den inte bara är lös, utan helt borta.
Skanstull norra
Biljettmaskinen fungerar inte utan visar konstiga linjer som gör trafikanterna rädda och då kommer de till mig istället.
– Det ser bra ut, som att jag ökat min försäljning, säger jag.
– Kanon, svarar han, då kan du låta den va trasig länge.
Skanstull södra
– En enkelbiljett att lägga på mitt kort.
– Ditt kort går ut om 100 dagar. Ska jag byta ut det?
– Nej, det behövs inte. Jag ska flytta till USA.
– Åh, säger jag längtansfullt. Får man fråga vart?
– Till Washington. En stad jag aldrig varit i.
– Har du fått jobb där?
– Nej, tjejen.
– Ååååh, en lyxtillvaro.
– Ja, kanske skriva en bok eller nåt, säger han och lämnar mig.
Sen kommer en tjej som också behöver byta ut sitt kort och då berättar jag för henne om han som skulle flytta till USA. Vi bestämmer oss för att dra vi också.
Hässelby Gård
Perrongen är tom, snötäckt. Svarta lyktor upplyser. Vargarna hukar i ytterkanten. Smälter in i skuggorna. Flickan med svavelstickorna ger sig ut. Vill bara sälja. Vargarna väntar. Rödluvan dricker upp vinet. Sover gott. Flickan tänder den sista stickan och kramar djuren som slickar hennes händer. Snart går sista tåget. Väntan är över. Flickebarnet föds. Flingorna faller som ett värmande täcke.