Före detta bageri- och kvarnarbetare Jan Samuelsson från Stockholm fick Föreningen Arbetarskrivares stipendium 2019 för sin novell Maskineriet. Motiveringen löd: ”Maskineriet är en stilsäker och underhållande novell som håller ihop hela vägen fram till det småleende slutet.” Novellen finns att läsa i sin helhet i detta nummer av KLASS.
TEXT Beata Hansson
Det är ju inte första gången du skriver en novell som publiceras. Kändes Maskineriet på något vis speciell att skriva?
Den var rolig och lustfylld att skriva. Det rann på. Jag hamnade i en rytm som jag rycktes med i, precis så som jag vill ha det. Ibland när det flyter på som bäst blir skrivandet till korta stunder av ren skär, pirrande, skrattande glädje då jag sitter och dirigerar med viftande armar framför skärmen i takt med musiken jag lyssnar på. Det hände inne i Maskineriet ibland.
Hur föddes idén till Maskineriet?
Maskineriet är en blandning av alla arbetsplatser som jag jobbat på. Mycket är hämtat från verkligheten, men förvrängt genom ett skynke av lögner, påhitt, tid och dåligt minne. Tror att tanken från början var att jag skulle skriva en rak arbetsplatsberättelse utan krumbuktande och overklighet, men jag är nog inte så bra på det har det visat sig.
Hur får du inspiration till ditt skrivande?
Någon har sagt att skrivande är 1% inspiration och 99% transpiration. Jag transpirerar nästan ingenting. Jag lunkar på i sakta mak och skriver bara när jag har lust och tycker att det är roligt. Det finns så många andra måsten. Jag gör som en inte ska: Jag går omkring och väntar på inspiration och när den kommer så fångar jag den och håller den kvar tills den ger sig av igen.
Har du några litterära förebilder?
Arundhati Roy, Proust, Bukowski, Marguerite Duras, Werner Aspenström och många andra.
Skriver du på något just nu?
Just nu försöker jag samla ihop alla mina noveller som finns på diverse hårddiskar, usb-minnen och i pappershögar och hyfsa till dem och få ihop till en samling. Jag trodde att jag hade ordning. Det hade jag inte.
Skriver du bara noveller?
Jag skriver mycket kortprosa som ibland blir till pusselbitar i längre berättelser och ibland sväller de upp och blir till egna noveller.
Har du några specialtricks mot skrivkramp, om du nu någonsin drabbas av det?
Bläddra i tjocka diktsamlingar och blanda i huvudet. Hög musik i hörlurar och alkohol. Jag lyssnar alltid på musik när jag skriver. Ofta hittar en novell sin egen soundtracklåt efter ett tag som sedan går på repeat tills novellen är klar. Maskineriets soundtrack är låten Tinder med Origamibiro.
Hur ser din vardag ut i övrigt?
Jag jobbar halvtid på posten och är sjukskriven andra halvan eftersom långvarig förbannad sjukdom biter sig kvar i min kropp, men det positiva med det är att jag fått mer tid till mitt skrivande och kanske lyckas få ihop till en samling vad det lider.