Lär dig hitta digitaliserad arbetarlitteratur – bibliotekarien tipsar…

Kalle Laajala forskar gärna i arkiven. Det handlar mycket om att göra en lägeskoll i den ström av text som nu digitaliseras på många håll. Han är särskilt nyfiken på digitala och internationella aspekter. Men i grunden är det frågan om klass som gör arbetarlitteratur intressant för honom. Och han berättar gärna hur det går till för oss.

Dagspressen var förr en viktig publiceringskanal för skönlitteratur. Där förekom såväl dikter och noveller som romaner i följetongsform. Man har kommit olika långt i olika länder med digitaliseringen av tidningar. Men helt klart börjar de

samlade mängderna bli så stora nu att det går att leta, hitta, läsa och forska på allvar. Upphovsrätten sätter ramar kring åtkomstmöjligheterna. En tidsgräns runt hundra år är inte ovanlig. Webbtjänsten Svenska Dagstidningar flyttar fram sin gräns varje dygn, då den automatiskt släpper fritt de tidningar som på dagen blivit äldre än 115 år. Det yngre digitaliserade materialet kommer man åt fullt ut endast på Kungliga biblioteket i Stockholm, på ett flertal universitets- och högskolebibliotek, samt på ett urval folkbibliotek i landet.

Kanske har du sökt på mikrofilm och rullat fram tidningssidorna, i jakt på något? De digitala tidningsarkiven kan användas på liknande sätt, men erbjuder också mer: fritextsökning i den samlade textmassan. Men det finns fallgropar. Datorprogrammen som omtolkar tecknen på pappret till bokstäver i digital form kan exempelvis förvirras av damm, svagt tryck, oklara spaltgränser, eller blandade språk. Då blir det fel och ”Maria Sandel” kanske blir “$Ji«uia «t,udel” (autentiskt exempel) och därmed svår att hitta genom ordsökning.

Jag har under ett par år haft sju svenska – i huvudsak tidiga, alla idag döda – arbetarförfattare under luppen. Jag har följt hur antalet sökträffar i arkiv med digitaliserade dagstidningar växt, både i Sverige och i andra länder. Många av träffarna är bara omnämnanden i spalterna, men där finns även annat. I en studie spårade jag över 600 förekomster av skönlitterära alster och några reportage, i tidningar utanför Sverige.

Alfred Kämpe hittade jag flera hundra förekomster av, de flesta i svenskspråkiga tidningar i USA i början av 1900-talet, däribland noveller som senare utgavs i bokform. Men även romaner översatta till danska som aldrig blivit utgivna som bok. Jag hittade Dan Andersson via Österrike, med en novell på esperanto om hunger. Av Leon Larsson hittade jag främst dikter. Han var ett tag något av en kändis, med tät rapportering också om honom som person i debatten som följde utgivningen av Samhällets fiende. Maria Sandels roman Familjen Vinge gavs ut som följetong vid åtminstone ett par tillfällen i Norge. Hennes tidigare publiceringar var däremot dikter i utgivna i USA, under de år hon arbetade där. I tvåspråkiga Finland förekom författarnas texter både på originalspråk och i finsk översättning, beroende på sammanhang.

Ett möjligen belysande exempel på hur inter- och transnationell den litterära sfären uppenbarligen var, är ett av Maj Hirdmans resebrev från New York 1926, ursprungligen publicerat i svenska Dagens Nyheter och sedan ”lånat” till en finlandssvensk tidning. I den beskrev hon en brottslighet med musikkoppling på ett sätt som rentav för tankarna till dagsaktuell nyhetsrapportering i Sverige:

Brottslingarna, som för övrigt posera framför detektivkameran och vilkas porträtt sedan offentliggöras i tidningarna, tillhöra en ny brottslingstyp, som jag vill mena uppstått ur den moderna jazzmiljön. Flickorna på 17 vårar äro s. k. flappers – i Sverige kallar man dem ”jazzbönor” – och ynglingarna, lika unga, de kallas här ”cake eaters”, d. v. s. ynglingar som uteslutande hålla till på restauranger och kabareter etc. och ingenting annat göra, om de inte mörda eller plundra.

(”Den mördande jazzen”, i Svenska Pressen 24/7 1926, s. 4)

I norsk press fann jag bara enstaka skönlitterära saker av Gustav Hedenvind-Eriksson respektive Eyvind Johnson, men fick samtidigt bilden att bägge var högt ansedda där, och därför ofta omskrivna.

Allt detta som några nedslag bland det hittade. Men vadå ”hittat”? frågar du kanske. Allt är ju publicerat och har funnits där hela tiden, nu till och med på internet. Och det är sant. Det är paradoxen med det publicerade: det kan liksom vara dolt i det öppna. För i min studie tittade jag översiktligt också i facklitteratur om författarna, och det kryllade inte direkt av referenser till stoff i utländsk press. Litteraturvetenskapen har – gissningsvis ofta av praktiska, logistiska och andra skäl – utelämnat mycket av dessa utländska presspubliceringar.

Här finns att göra för att komplettera kunskapen om författarskapen. Alla kan vara med och bidra. Jag tänker exempelvis på läsecirklar och entusiaster av olika slag. Jag gissar att författarsällskapen redan gör detta till viss grad. Kollektiva insatser kan passa utmärkt: man delar upp sökandet kronologiskt eller mellan olika tidningstitlar, men jobbar i grupp. Det ger en skjuts framåt. Någon kanske råkar veta att Eyvind Johnson ibland undertecknade med E–d J–n eller Den gröna pilen. En annan känner igen novellen, som här verkar ha fått en annan rubrik. En tredje är fena på sökningar. Jag skulle själv gärna hänga med på ett sådant arrangemang.

Min studie beskrivs mer i detalj i ett kapitel i en forskningsantologi som kommer 2022, samt att referenserna till de funna texterna släpps fria för vem som helst att ta del av.

Kalle Laajala

Tips vid sökning i digitaliserade tidningar:

  • Läs på om arkivets innehåll, nuvarande och kommande. Kolla även sökinstruktionerna, de kan skilja sig åt mellan systemen.
  • Om möjligt, granska den digitaliserade texten för att se vilka teckentolkningsfel som finns, och testa att anpassa din sökning för att komma runt felen.
  • Vid träffar, gör en rimlighetskoll: är det rätt person eller en namne? Hur sannolikt är det att hen skrev i denna tidning, och under denna tidsperiod?
  • Om en viss tidning regelbundet innehåller mycket av intresse – överväg att digitalt bläddra sida för sida för att fånga upp sådant som ordsökning missar.
  • Återkom och gör om sökningen om det är ett digitalt arkiv som kontinuerligt fylls på.

Några arkiv för att söka i digitaliserade dagstidningar:

Faktaruta:

Kalle Laajala

Yrke: Bibliotekarie i Uppsala

Bästa/intressantaste upptäckten?:

  • Vill inte dra några vida slutsatser från en liten undersökning, men för egen del förvånades jag över hur pass spridda svenska arbetarförfattare verkar ha varit i utlandet, via tidningar. Och ganska tidigt dessutom.

Bästa boken du läst?

  • Jag kan omöjligt välja en. Jag kan säga vad som ligger i traven och väntar på att läsas just nu: Bernt-Olov Anderssons senaste roman och en bok om programmering.