Hallå där Mimmi Sandberg

Aktuellt ur senaste numret, nr 1-2018

 

Hallå där Mimmi Sandberg som läst en kurs i arbetarlitteratur på Malmö Universitet

Mimmi Sandberg arbetar natt som undersköterska på infektionskliniken i Falun. På fritiden arbetar hon ideellt inom organisationen Missing People Sweden. Hon skriver även noveller och fick Arbetarskrivares stipendium 2011. I våras bestämde hon sig för att söka till distanskursen i arbetarlitteratur på Malmö universitet.

 

Varför ville du läsa kursen arbetarlitteratur?

Jag hörde en spännande föreläsning på Arbetarskrivares årsmöteshelg för några år sedan. Det var Magnus Nilsson, professor i arbetarlitteratur, som pratade och jag har följt vad han skrivit sedan dess. Jag visste redan för flera år sedan att utbildningen fanns, men har inte haft tid förrän nu. Tidigare gick all min lediga tid åt till att undervisa i dans och revy för barn och ungdomar. I våras kände jag att jag måste välja. Så jag valde bort dansen, sökte till kursen – och kom in.

 

Varför ska man läsa arbetarlitteratur på universitetet?

Det är ett viktigt ämne. Vill man berätta något måste man, på samma sätt som inom dansen och revyn, ha en gedigen kunskap om bakgrund och historia. Utan den tror jag det blir omöjligt att skapa något nytt.

 

Vad har du lärt dig?

Att sätta det jag tidigare, och under kursens gång, läst, i ett mer relevant, historiskt och politiskt perspektiv. Den har varit lärorik så till den grad att det känns som om en dammlucka har öppnats för mig.

 

Något du inte hade räknat med?

Hur roligt det skulle vara! Jag är ingen akademiker, mina tidigare erfarenheter på högskolenivå är ett par salstentor i anatomi. I början bävade jag. Men kursen var bra upplagd: föredömligt korta föreläsningar, mellan dem textavsnitt att läsa, länkar att följa och ett genomtänkt urval av föreslagen litteratur.

 

Vad betyder arbetarlitteratur för dig?

Min, och mina förfäders, historia. En verkligare bild än den vi fick under skoltiden.

 

Hur är det att läsa på distans?

I början var det svårt. Det krävdes en disciplin som jag inte trodde mig om att ha, vilket i slutänden visade sig vara fel. Det fanns åtskilligt att välja mellan i litteraturlistan. Det krävdes förstås inte att man skulle läsa allt som föreslogs, men jag gjorde faktiskt det. Så det senaste kvartalet har jag, enligt min omgivning, varit social som en sten. Frukten av detta är ett helt kollegieblock fullt med anteckningar, funderingar som jag försöker sortera upp inför framtida eget skrivande.

 

Vad har du för planer framöver?

Jag skulle gärna gå en fortsättningskurs, men nu läser jag en kurs i gerontologi, läran om det naturliga åldrandet. Det finns en tanke bakom det valet, direkt kopplat till mitt eget skrivande.

 

Vem vill du läsa mer av efter kursen?

Maria Sandel och Magnus Nilsson.

 

Har det inspirerat dig till eget skrivande? Någon tanke du fått under kursen?

Absolut! Inom området finns mycket att lära, vilket jag ser fram emot. Jag hoppas verkligen på en framtida fortsättning.


Text och Foto: Jane Morén

KLASS nr 1-2018

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 3 =