Dikt Evelina Varas

Ur arkivet KLASS nr 2-2017

Där jag kommer ifrån finns inga ord
Där finns träd, jord, stenar
men inga ord som tränger igenom grenverket
Ord stannar på marken
Håller sig i skinnet
Blir vid sin läst

Där jag kommer ifrån finns ingen konst
men det märks inte när jag står här
uttalar välvalda ord med precision
talar flytande medelklassiska
Ingen anar det småländska oket
som flyter mellan raderna
som flyter mellan rraderrna
Varje gång ett r tar avstånd och blir till ett avstamp
för att ta mig någonstans
långt från träd, jord och stenar

Där jag kommer ifrån finns regler
vem du är, har varit, ska bli
Estradpoet stod inte på listan
undersköterskor, förskollärare, butiksbiträden
parkförvaltare, bilmekaniker
håller stenarna i rullning
Där jag kommer ifrån gör ingen karriär
Där jag kommer ifrån bryr sig människorna om varandra
så mycket att de måste spana genom köksfönstret
för att kontrollera att allt står rätt till

Där jag kommer ifrån luktar jorden höst ända in på våren
brunröda plogfåror klyver åkern
Dimindränkta mornar lättar långsamt över ladugårdstaken
fullmogna äpplen dalar mot marken
tills varje årstid bär spår av september
indiansommarens sista dopp i sjön
Där jag kommer ifrån är det enkelt att bli lycklig
Det är bara att följa reglerna

Aldrig tro sig vara mer än
träd, jord, stenar

Aldrig tala högt om det som borde tystas ner
eller använda tillgjorda ord
Aldrig ta ett snedsteg

På vingliga ben rusar jag landsvägen fram
försöker återvända till jorden
men plogfårorna sluter sig under mina fingrar
äpplena surnar, svampen ruttnar, regnet faller
rregnet fallerr
Som en sista kontroll
Är du en av oss, eller en utav dom?
Vilka andra
Dom andra, vem som helst
som ingenting förstår
om hur enkelt livet är
hur svårt livet är
hur tungt det är att släpa runt på stenar

Mitt barn kommer ifrån en plats full av ord
Inuti mig lever och bultar formuleringsfesten
en fantasikavalkad av bisatser och krumbukter
akrobatiska adjektiv svingar sig i trapetsen med starka verb
kastar varpa med semikolon
och staplar punkt på punkt till ett vinglande torn
utropstecken vajar i vinddraget från magtraktens applåder
och frågetecken täcker nervbanor

Inga givna svar
men ett utrymme åt mitt barn
att pröva alla ord
ta sig igenom grenverket
packa resväskan lätt
och fortsätta vidare vartsomhelst

Men även hon kommer knäfallande återvända
till jorden i september
lägga orden åt sidan
och med sina bara händer
förundrat gräva efter
rötter
rötter

Evelina Varas har under de senaste åren uppträtt på flertalet av Göteborgs poesiscener och vann i maj 2016 årsfinalen i Göteborgs Poetry Slam, men har numera slutat tävla eftersom hon tröttnade på att behöva förhålla sig till tävlandets regler. Hon skriver om livet som ung kvinna, småbarnsförälder och klassresenär/klassförrädare i en patriarkal och absurd värld.

Ur KLASS nr 2-2017