Pärlor i det dolda

Pärlor i det dolda- om Stig Andersson och hans dikter

TEXT: Jane Morén
Dikt: Stig Andersson
Ur arkivet KLASS nr 3-2017

Det kom ett vadderat kuvert till redaktionen. Det innehöll två diktsamlingar. Båda är utgivna på det lilla Bokförlaget Tufvan och skrivna av den för oss okände poeten Stig Andersson. Den senaste diktsamlingen fick fina omnämnanden bland annat i Arbetarbladet. Vi har valt ut några dikter och funderar över hur det påverkar läsningen av att ges ut på ett litet förlag.

För några år sedan mötte jag en gammal redaktionskamrat, som på den tiden vi arbetade ihop tyckte mina dikter var bra, och han frågade om jag givit ut något. Jodå, sa jag och berättade. Hans fråga innan jag var klar var: På vilket förlag? Jag nämnde ett som inte tillhörde de stora giganterna, men upplyste honom om att böckerna fanns på många bibliotek. ”Då väntar jag ändå med att läsa dig tills du kommer ut på något stort förlag”, sa han.

Jag funderade mycket på det där. Jag tänkte till exempel på den lilla diktsamlingen Svarta ryttare av Steven Crane jag läst i tjugoårsåldern, utgiven på lilla förlaget Bakhåll. Hur några rader ur den följt mig, påverkat mig, inspirerat mig. Och jag tänkte; vad synd om alla som inte förstår att mycket fin litteratur ges ut av just små förlag. Ja, idag anser jag att det rent av är dumt att inte botanisera vilt och hungrigt bland de små förlagens utgivningar, för allt mer blir det så att det är de som vågar satsa på det som kanske inte kommer att nå ut till alla. När man jämför med musik har folk alltid lättare att förstå det där.

En dag läste jag på Facebook följande rader av författaren Bernt-Olov Andersson. (Vi hade ett stort porträtt av Bernt-Olov Andersson i nr 1/2015 )

Sedan 40 år tillbaka har jag en skrivarkompis och vän som heter Stig Andersson. Han är bosatt i Gävle och genom åren har vi suttit och skrivit dikter i fjällstugor under lågsäsong eller i Tallbo i Kungsfors. För länge sedan var vi också i New York och träffade en massa undergroundpoeter. Jag gillar Stig och brukar puffa för honom, eftersom han sällan gör väsen av sig.

Jag kontaktade Bernt-Olov och han lovade prata med Stig om ett recensionsexemplar av hans senaste diktsamling I själ och hjärta. Den som blivit omnämnd, omgiven av mest-adels världsförfattare, i ”Här är sommarens bästa läsning” i Arbetarbladet. Han återkom strax med svaret att allt Stig gett ut var slutsålt, även den senaste, men att han kunde låna ut två diktsamlingar till mig om jag lovade att vara rädd om dem.

Så kom ett vadderat kuvert med den senaste diktsamlingen och en tidigare, Dikter från tunnbrödsarkivet, båda utgivna på det lilla Bokförlaget Tufvan. Vi har valt ut några texter som vi publicerar här och börjar med denna presentation av poeten själv.

Jag heter Stig Andersson. Jag är född 1944 i Skellefteå, Västerbotten. Kommer från ett arbetarhem. Men har samtidigt haft ena foten i det gamla bondesamhället, då jag vistades mycket hos mina morföräldrar. Har arbetat hela mitt vuxna liv som socialarbetare. Min arbetarklassbakgrund har jag haft nytta av i det arbetet. Kom in i poesin i 16-17-årsåldern via Tomas Tranströmers diktsamling Hemligheter på vägen. Poesins märklighet och kraft drabbade mig obönhörligt. Det har blivit nio dikthäften (varav ett dikturval) genom åren. En handfull noveller har också publicerats. Skriver nu på en prosabok som utgår från min västerbottniska uppväxt och kärleken till traktens dialekt. Under årens lopp, när det sociala arbetet tagit så mycket av mitt engagemang, har det ofta varit svårt att få ork över till skrivandet. Nu är jag pensionär och har fått ett slags nystart i mitt diktande. Under alla år har jag haft författaren Bernt-Olov Andersson som mentor, stöd och framför allt som vän. En ovärderlig hjälp genom åren i mitt kringeli-krokiga skrivarliv. Vi har tillbringat åtskilliga dagar tillsammans, sittande i fjällstugor och liknande, hamrande på våra gamla ”analoga” FACIT-skrivmaskiner. Sammanfattningsvis, så här på ålderns höst, har jag valt att beteckna mig som social- och poesiarbetare. I den ordningen. Det är rättvisande, tycker jag.

MORFAR

I kornåkern som hävs:
Småbrukaren med sitt lod

Här finns ett hjärta nerplöjt i
de magra tegarna

En slagruta
En brunn som sakta sinar

Vattenringarna i djupblänket
(Det stramar i repet)

III

Under en lodrät horisont
betraktar han sina händer – sitt livsverk

Skogskiftets magra tallar
susar övergivet

(Nils Hedlund 1895-1978)

SISTA SLÅTTERN MED MORFAR

Bakom släpräfsans volmande hö
snubblade jag fram på fjortonåringars vis

(Och tistelsvallet sjönk och hävdes)

Bakom radiomastens röda öga
– växte ett moln

(Och tistelsvallet sjönk och hävdes)

Snart var morfars nötta kängor täckta av
slåtterstöv och maskrosfrönas lätta drivor

(Och tistelsvallet sjönk och hävdes)

Bland morfars efterlämnade ord
hittade jag ”Rubank”

Ett verktyg att
hyvla bräder med

Så släta att de duger till vaggor
och ljusa kistlock i björk

MILJONPROGRAMMET

Beklämningen när trapplyset
slocknat för gott

En nertrampad likgiltighet i
de flagnande skrymslena

Det är som en belägring

Det är som när odlingsmark
satts under vatten

Det är som när barn blir gamla
över en natt

BREVBÄRAREN

Något förtigs i trappuppgångarna där
människor en gång bott. Vad viskar man om
mellan hyreshusens pilfinkssnår?

I brevbärarens väska vindlar
det skrivnas rottrådar

Adressater som för länge sedan
tappats bort

Utflyttade som spritt sig
som svamparnas mycelier
Alla vi som valt tystnadens väg: Att få
tala utförligt. Utan lögn eller
förklädnad-

Dikter av Stig Andersson ur diktsamlingen ”Dikter ur tunnbrödsarkivet”, Bokförlaget Tufvan (2013).

Faktaruta:

Bokförlaget Tufvan är ett enförfattar-förlag. Det har funnits sedan 2013 och är helt inriktat på författaren Stig Anderssons alster. Namnet med gammelstavning kommer från Stig Anderssons morföräldrars by utanför Skellefteå. Om Stig Andersson kan för övrigt nämnas att han var med i den grupp som startade upp det som senare blev Föreningen Arbetarskrivare.

Ur arkivet nr 3-2017