Arkivet. Nr 2-2015. Dagsvers.
Arbetarsång till arbetarskrivarna
Kvar vid sin hopplöshet och läst det bliver den
som sliter stum av skräck för den som driver den
mest orättvisa värld som golvet ger.
Tänk, länder byggs av dem som ingen ser,
som vårdar barn och gamla, och vad mer?
Den rygg som bär upp allt blir perifer,
den omges av en mur om ingen river den.
Men ur sin fasa, värk och vanmakt kliver den
som ändrar på sin verklighet och skriver den.
(KLASS nr 1-2015)
Som trettiotalets Stockholm och en krog,
där röster blev till körer som fått nog
och alla som gått böjda och eländiga
blev skildringar, historia, beständiga.
Då steg det skrivnas stämmor runt ett bord
och möttes i en stads bohemparnass.
Nu samlas rösterna omkring ett ord
i hela landet – och en tidning: Klass.
(KLASS nr 2-2015)