Dikt: Doris Dahlin

Händerna nariga av kallvattnet
Fingrarna krampar av värken från iskylan
I henne I dig I mig

De äger ögon som alltid sett förbi
de vars kroppar aldrig stelnat i smärta

De vet ännu inget om avgrunden.
En dag ska de veta.

Åtta arbetare dog när de förgyllde Isakskatedralen i Sankt Petersburg.

Tio ord rymmer en hel värld.

Den skrynkliga papperslappen som jag för flera år sedan skrev på en skranglig buss i Sankt Petersburg, ligger ännu kvar i min skrivbordslåda.

Jag hade inte behövt skriva ned orden. Det är sådant man inte glömmer när ens mamma var fabriksarbeterska, städerska och köksbiträde. När ens pappa var grovarbetare, bodbiträde, kalfaktor och hamnarbetare.

Och nu ökar arbetsplatsolyckorna i Sverige.

(KLASS nr 2-2015)
Foto: Jane Morén

1 reaktion på ”Dikt: Doris Dahlin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *