Dikt: Micke Evhammar

som om skänka är nått för idioter
varför ge när man kan få!
det man inte har, det tar man,
som Vargen brukade säga
innan han blev snäll och mjäkig
fan vet om han inte är
KOMMUNIST numera
åtminstone i smyg
och det vet man ju,
hur såna är

 

som om trollkarlens hatt
åter stiger ur askan
om och om igen
ingenting lärt
ingenting sett
kaninerna hoppar över kanten
löften om en ny vår
ett nytt sedan
då allt ska ordna sig
en magins tidvattenvåg
ett abra kadabra
det magiska spöets förblindande kraft

 

galenskapen står i givakt
på rostiga lastbilsflak
potensen i direkt relation till vapnens kaliber
döljer ögonens rädsla bak fladdrande fanor
söker det vi inte förstår
inte kan se
vi som annars visste allt
ägde världen
och kärleken
vägen vidare
men nu
ingenting
som om VI
egentligen betyder
NI
när notan ska betalas
takten ökas
kraven skärpas
svångremmen dras åt
gör nya hål säger
DOM
vars remmar är fan så mycket längre
anpassa ER
ät av köttfärsen med utgånget datum
skrapa bort det härskna
lappat är chickt
och vem vill inte hänga med

 

vansinnet slipper loss
vad spelar det för roll
hänvisningen ett pekande finger
mot himlen
där sanningen finns
säger Dom Duktiga
männen i sina skrudar, kåpor, kostymer och glittrande galadresser
uniformer
tolkar och förmanar
förtrycker och föraktar
hur bemöta dessa trosvisa
med min förenklade enkelhet
ont mot gott
ske guds vilja
bomberna faller
och kom för fan inte dragande med det där ifrågasättandet
nu igen
så fucking boring
tillkrånglat och intellektuellt
lita på oss
vi vet vad vi gör
och
icke att förglömma
vi vet
vad HAN vill

 

sången i mitt huvud
ett uttryck för viljan
att inte vilja se verkligheten
så som den är
men det är ju de märkliga orden som gör
att jag orkar
som får mig att le
när andra
slår med knuten näve
vinbärsbusken hotas av uttorkning
besprutad med Agent Orange
ingen plats att gömma oss längre
gräver in under mullen
fjolårslöven
återvänder i gryningen
så länge du orkar
le

Micke Evhammar
KLASS nr 1-2015
Foto: Carola Ankarborg