Mötet med Lena Kallenberg: Vart är vi på väg?

Ur arkivet. Nr 4-2015.  Text och foto: Jane Morén

Stadsbarnet Lena Kallenberg började skriva faktaböcker om djur och natur för barn som liksom hon inte visste mycket om naturen. För 25 år sedan skrev hon sin första roman för vuxna och hittills har det blivit ett 40-tal titlar. Att hon började skriva beror på den betydelse läsandet hade för henne som liten flicka. – När jag var liten kände jag mig ofta som död. Jag försökte återuppliva mig med böcker.

Lena Kallenbergs romaner utspelar sig ofta i historiska miljöer i Stockholm, den stad hon växt upp och bor i. Samhällsengagemanget är viktigt för henne. Hon vill gärna förändra det som är fel och engagerar sig fackligt och politiskt. I hennes uppväxt fanns det många starka och stolta kvinnor. De har visat vägen och påverkat henne.

Det här berättar Lena Kallenberg när hon står på scenen i Katasalen i ABF-huset i Stockholm en oktobersöndag 2015. Hon har just mottagit Stig Sjödinpriset för sitt författarskap i arbetarpoetens anda. Hennes ord har bäring på de samhällsproblem Stig Sjödin ville lyfta fram. Så står det bland annat i den fina motiveringen till priset.

Lena har skrivit om restaurangbranschen och dess anställda, hon har skrivit om immigrantarbetare i modern tid och om prostituerade i historisk tid. Ständigt rör hon sig i de miljöer som behöver belysas, minnas, diskuteras, förändras, för att de som arbetar och lever där, ska få bättre levnadsvillkor.

– Med historiens hjälp får vi det perspektiv vi behöver för att förstå.

Hon är uppvuxen med flera starka kvinnliga förebilder. Hennes mormor organiserade hembiträden och hennes farmor organiserade servitriser. Själv är hon idag engagerad i författares yrkesvillkor och bibliotekens framtid. På bokmässan i Göteborg deltog hon i ett seminarium som hon själv varit med och initierat. Vart är biblioteken på väg? Seminariet blev fullsatt.

– Det finns mycket som oroar när det gäller bibliotekens utveckling. Nedläggningen av filialer är en sak. En annan är att biblioteken anpassar sig för mycket till marknaden istället för att hålla en bredd. En tredje att många kulturrådsböcker* aldrig ens kommer upp på hyllorna på biblioteken, jag tror inte folk vet att det är så. Och att man rensar ut böcker för att ge plats åt spel och företagsrådgivning.

Det här är allvarligt och handlar ytterst om demokratin.

– För det första strider det mot bibliotekslagen, för det andra blir ett samhälle utan litteratur i sin riktiga mening, ett farligt samhälle.

Hon berättar att det gått så långt att det bildats ett nätverk för att stödja skönlitteraturen på biblioteken, Näfs.

– Bara att det finns ett behov av ett sådant säger mycket om vilken utveckling som sker just nu.

Lena bor mitt i den historiska miljö som hon själv skildrat. Tidigare i somras träffade vi Lena. Hon bjöd hem oss till sin lilla etta som hon delar med sin man Torbjörn. Lägenheten ligger mitt i ett av de charmiga kulturkvarteren på Södermalm. Det är kullerstensgator och det är röda plank och det är oundvikligen historiens vingslag.

Vi drack kaffe i trädgården som hyresgästerna har tillsammans. Det var blommande träd och fönster som öppnats mot den ljumma sommarvinden. Idyll. Tiden stod stilla innanför de röda planken.

Men vi kom snabbt in på det som engagerar Lena i nutid. Vi pratade om författares villkor idag. Hur hon engagerar sig i Författarförbundet för att bevaka författares möjligheter till ersättning för sitt arbete och rimliga kontrakt.

– Vi måste sluta vara så förbannat tacksamma, utan rimliga villkor kan litteraturen inte överleva i långa loppet.

– Det borde göras ett djuplodande granskande reportage om förlagsvärlden idag. Var finns makten, vilka böcker ger man ut? Vad kommer likriktningen i bokutgivningen att göra med demokratin och samhället i längden?

Det tar mycket tid från hennes skrivande, detta arbete.

– Jag tar ofta på mig lite för mycket, som hindrar mig i skrivandet. Min enda chans för att få något gjort är att resa bort för att skriva. Då kopplar jag bort allt här hemma.

Författarhuset i Visby är en favoritplats hon gärna reser till. Där finns lugnet och skrivron. Där skrev hon sin senaste bok: Trappa upp och trappa ner. I den får läsaren göra en resa tillbaka till Söders trappors historia.

Lenas romaner utspelar sig ofta i en annan tid. Hon skriver om det vanliga folket, de som slet och kämpade. Och hon är glad över att vara en av de författare som räknas tillhöra arbetarförfattarna.

– Jag tycker det är jättefint och jag är jättestolt, avslutar hon.

*Kulturrådsböcker: Böcker som av kulturrådet getts litteraturstöd och delas ut till alla bibliotek i Sverige i syfte att komma folket till del.

 

FAKTARUTA:

Till några av Lena Kallenbergs mest lästa böcker hör: Apelsinflickan (1997), Stockholmskärlek (1999), Coola krogen (2005), Elena och Europa (2009), Södermorsor (2010) och Farmors son (2014).

Lena Kallenberg tilldelades 2015 års Stig Sjödinpris. Motiveringen lyder: Årets Stig Sjödinpris tilldelas Lena Kallenberg för ett rikt och brett författarskap som tar upp viktiga samhällsfrågor, ofta i historiskt perspektiv. Kallenberg prisas för sitt litterära handlag, för de initierade historieskildringarna, sin utpräglade begåvning för salta repliker och upprorsförsök som ger texterna en särskild friskhet. Kallenbergs författarskap utvecklas oavbrutet, berättelserna skapas i dialog med samtiden. Lena Kallenberg har en nyfikenhet och en experimentlusta som har drivit henne att skriva i olika genrer. Hennes ord har bäring på de samhällsproblem som Stig Sjödin lyfte fram.

 

Stig Sjödinpriset är ett svenskt litteraturpris som uppmärksammar arbetarlitteratur och utdelas årligen sedan 1996. Priset på 40 000 kronor, instiftades av Stig Sjödin-sällskapet, Runö folkhögskola samt fackförbunden Kommunal, Metall, Skogs- och Träfacken.

 

Ur nr 4-2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × två =