Recension: Bara en flicka av Ann-Gerd Simu

Arkivet. Nr 3-2015. Recension.

Bara en flicka

Ann-Gerd Simu
Barents (2015)

Det är 1960-tal. En by i Tornedalen. Berättelsen kretsar kring Karin, yngsta syskonet i en barnrik familj. Pappa Isak tar de arbeten som erbjuds. Mamma Märta arbetar i köket, vid spisen, med hushållet, mjölkningen. Vänder bort blicken för det svåra i familjen.

Karin ser sina syskon lämna hemmet för Stockholm, Västerås men också Kiruna. Karin vill utbilda sig, roas av matematik, men i pappans ögon är hon bara en flicka och sådana studerar inte. Isak skyr det moderna som tvättmaskin eller diskmaskin.

Karin blir medveten om klassmarkörerna. Det finns familjer som har två barn, bjuder vänner på middag, dricker vin och läser böcker, äger böcker! I hennes familj dricker man lingondricka. Kläder köper man på postorder. Examensklänningarna har barnlösa moster Greta sytt.

Bara en flicka är en känslig, välskriven och mycket imponerande historia där tidsmarkörerna är välvalda och exakta. Språket för tankarna till Elsie Johansson.

Ann-Gerd Simu har sagt: Att inte bli sedd eller bli respekterad för det arbete man utför, att bli negligerad för att man inte har en lång utbildning bakom sig, det gör mig inte bara arg och ledsen, det har också varit en viktig drivkraft för mitt skrivande.

Bara en flicka är en bok som utmärkt berättar om vårt lands förvandling under 1960-talet och hur det påverkade familjerna men också hur olika förutsättningar var.

Torgny Karnstedt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *