Recension: Slutsnackat red. Frances Tuuloskorpi

Slutsnackat

Folkrörelse på arbetsplatsen del 3

red. Frances Tuuloskorpi

Vulkan (2015)

Här kommer Slutsnackat, tredje delen i serien Folkrörelse på arbetsplatsen. Efter Hopsnackat 2010 och Hopskrivet 2012. Böckerna borde finnas på varje facklig aktivists bokhylla – inom bekvämt räckhåll. Liksom de tidigare böckerna är denna bok uppmuntrande och underhållande. Den ger inblick i hur facklig kamp kan vara nödvändig och komma igång och drivas med olika medel och varierande framgång.

Boken är intressant även för andra än fackliga aktivister och de som önskar att bli aktiva. En utblick över andra arbetsplatser än den egna är alltid givande. Här berättar tågmästare, sjuksköterskor, brevbärare och bagare, för att inte tala om sopgubbar och storköksarbetare om sina arbetsplatser. Kampen för drägliga arbetsvillkor kan handla om att slippa övertid och att få högre lön för kollektivet. Oftast gäller det att vinna den tunga kampen mot dumhet med det övergripande målet att få göra ett bra jobb.

Metoderna kan vara spektakulära som när manlig tågpersonal går i uniformskjol eller när sopgubbar vägrar att lämna i från sig portkoder och nycklar. Eller mera stillsamt och slitsamt som att vägra övertid eller få igång ett landsomfattande upprop för högre ingångslöner.

Oftast är det dåliga chefer som orsakar problem på arbetsplatserna, men det kan ske förändringar om alla är med och säger ifrån. Även de som är tysta och blyga. De utgör den nödvändiga tyngden i kollektivet. Även om det är slutsnackat på arbetsplatserna som nämns här är det långt ifrån slutsnackat överallt i vårt samhälle.

Stefan Estby
(KLASS nr 2-2015)