Recension: Svart kaffe av Mats Hansson

Svart Kaffe

Mats Hansson
Vulkan (2015)

Svart kaffe är en sorgesång. En man gråter ut sin smärta efter en älskad hustrus bortgång och jag som läser vill som en vän framföra kondoleanser.

Med finstilta liknelser kvider poeten fram sin saknad. Jag bläddrar genom diktsviten och det känns som att jag tittar i hans minnesalbum. Den sörjande mannen skapar tillbakablickar i form av nya bilder. Minnet av hustruns närvaro läcker ut ur den trasiga termosen när han dricker kaffe vid graven. Jag sätter mig vid hans köksbord som är fårat av hans tårar. När han bakar pizza med barnen rinner hjärteblodet med sin tomatröda färg, saknaden lägger sig ovanpå segt som ost. Allting har sorgens smak.

Han för ständigt en dialog med sin älskade, väntar på ett svar, vill ha tröst, drabbas av minnesförluster och vet inte hur han ska leva vidare. Livet saknar kryddan. I en av mina favoritdikter ber han en bön i form av ett recept till italiensk tomatsås. Jag håller andan när han frågar henne om den hemliga ingrediensen som bara hon visste. Den älskades frånvaro kan plötsligt drabba honom i form av barnens omaka strumpor i lägenheten som hon hade tid att para ihop. Nu har hon gått ur tiden.

När min blick når dikten RAD 5 stol 84 OCH 85 kan jag inte längre hålla mig. Jag sitter någonstans i de bakre raderna i hans sorgebiograf och tittar på hans kärleksfilm. Föreställningen är slut. På väg ut tänds ljuset och historiens tragik som spelades så suggestivt i mitt inre i biosalongens mörker blottas nu i mitt ansikte. Jag gråter otröstligt.

Anamarija Todorov
(KLASS nr 2-2015)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *