Rött uppror
Pierce Brown
Norstedts (2015)
Översättning: Patrik Hammarsten
Den här uppmärksammade debutboken av en ung, amerikansk författare är en ganska lyckad blandning av Harry Potter och The Hunger Games, med magin utbytt mot futuristisk teknik.
Darrow är bara 16 år men redan en hårt arbetande och gift man, en helvetesdykare i det inre av Mars gruvsystem. Han tillhör de röda, den lägsta klassen på planeten, som tillbringar all sin tid under jord. De är övertygade om att de uppoffrar sig för att framtida generationer ska kunna leva på planetens ännu inte terraformerade yta. Darrow är nöjd med sitt liv, han älskar sin fru.
Hjälterollen drivs han in i av en tragedi. Hans uppdrag blir att infiltrera de gyllene, den härskande klassen på Mars som redan lever på planetytan i ofattbar lyx och dekadens. Den hemliga motståndsrörelse som Darrow knappt trodde fanns och aldrig varit intresserad av, förvandlar honom till sitt nya vapen. Hans kropp, som är senig och stark efter slitet i gruvorna, byggs om till gyllene perfektion och han får träna sig på att gå och tänka och äta som en gyllene. Under sin nya identitet får Darrow börja med att söka till en av härskarklassens skolor. I den gallras även de mest högättade bort i våldsamma prov på liv och död. Empati är inte något som direkt uppmuntras. Samarbete kan vara nödvändigt ibland men det får gärna baseras på ett bedrägligt och manipulativt beteende. Här utmynnar romanen i ett spännande och blodigt krigsspel där kombattanterna är utlämnade till elementens raseri och en mestadels medeltida vapenarsenal. Upplägget påminner bitvis om ett dataspel, men Pierce Brown har fått ihop ett fascinerande världsbygge med vackra, precisa beskrivningar av miljö och känslor. Det är också en filosofisk betraktelse över makt, lojalitet och kärlek. Intressantast är hur Brown smugit in ett närmast marxistiskt värdeperspektiv med en arbetarklass som förslavats av ovanifrån kommande lögner. Som fås att vända sin frustration och vrede mot varandra i riggade tävlingar om vem som kan jobba bäst. Nästan som idag i Sverige.
Pia Lindestrand
(KLASS nr 1-2015)