Intervju. Ur Arkivet. Text & Foto: Jane Morén

Robert Nyberg är just nu aktuell med en ny bok ”Som ett brev på posten”. Här återpublicerar vi en tidigare intervju med honom.

Robert Nyberg fick sitt genombrott när fackförbundet Kommunal upptäckte och spred hans bilder. När han tecknar använder han humorn som vapen, han menar att den känns i magen och har ett viktigt syfte: påvisa lögner och vara en del av klasskampen. Han kallar sig råpolitisk och menar att ingen kamp kan vinnas utan kultur. I varje nummer av KLASS har vi med en av hans bilder.

Tecknare Robert Nyberg bor i en etagelägenhet med milsvid utsikt högst upp ett i vitt höghus i Farsta med sin fru Lena och deras två döttrar. På väggarna hänger konst av Roberts föräldrar, Birgit Ståhl-Nyberg och Hendrik Nyberg. I tecknarateljén, som är ett rum innanför vardagsrummet, har han sitt ritbord och arkitekthurtsar med de teckningar han gjort genom åren. Det har blivit en hel del sedan de första teckningarna till den egna tidningen han gjorde tillsammans med sin äldre bror och tvillingsystern.

– Jag var i tioårsåldern och vi sålde den sedan till släkt och vänner. Vi levde i en konstnärsfamilj, för oss var konstnärligt arbete inget mystiskt eller konstigt, man bara gjorde det.

Mamman var av svensk arbetarsläkt och pappan kom från finsk överklass. De möttes på Konstakademien och båda blev yrkesutövande konstnärer.

– Mamma kom från ett litet samhälle i Jämtland och hade stöd från hela byn och av sin pappa, min morfar som var målarmästare men också amatörkonstnär. Hon började med en teckningskurs per korrespondens, kom sedan in vid konstskola i Stockholm men arbetade också som husa.

Stödet från omgivningen hade betydelse för att mamman valde den banan hon gjorde.

– Idag vill man inte kännas vid att klass finns. Man menar att alla har lika förutsättningar att lyckas, men så är det inte, menar Robert.

När Robert sätter sig vid skissbordet på morgonen är han oftast full av spänd förväntan. Skisserna i sig är oprecisa utkast och ofta skickar han skisser till kunderna innan han börjar teckna på riktigt.

– Allra roligast medan jag arbetar är det, när jag hoppas på att överraska mig själv med att bilden plötsligt ska ploppa upp. Processen är spännande för att den är oförutsägbar. Jag känner mig priviligierad som får sitta och undersöka världen på det här sättet.

1993 upptäckte fackförbundet Kommunal Roberts bilder och det blev hans genombrott till den stora publiken. Nästan alla har nog vid det här laget sett någon av hans runda bilder som så träffande beskrivit ett liv som arbetare eller tjänsteman på det löpande bandet.

– Det betyder mycket när jag får höra att mina bilder hänger i personalrum. Eller som häromdagen när jag fick ett samtal från en vykortssamlare som sa att mina bilder börjat väcka diskussioner i vykortssamlargruppen.

Idag tecknar han för många olika uppdragsgivare. Han har bland annat en serie, Vilgot, i Aftonbladet, han är barnboksillustratör, har precis fått en ny uppdragsgivare i Fastighetsfolket och har flera nya bokprojekt på gång. Sedan 2001 arbetar hans fru Lena och han tillsammans med idéproduktion och framställningen av tryckoriginalen.

– Hon är skarpögd och jag litar på att hon alltid vet när jag fått fram det.

Robert betonar styrkan i humor som politiskt instrument.

– Humor känns i magen istället för i hjärnan. Med humor avslöjar man också ofrivilligt sin föreställning om världen. Humor är därför en viktig värdemätare på tidsandan i ett samhälle.

Inga strider kan vinnas utan kultur. Man kan inte vinna fackliga strider med bara siffror 

Han går iväg för att leta efter en bok och kommer tillbaka med en annan han hittade på vägen, Fred med Norge*. Han ler stort och lägger den på det grova träbordet.

– Den här är så bra! Den beskriver precis det där jag menar med att en bra facklig organisering kan påverka politiken, ja till och med stoppa ett hotande krig.

Robert menar att det är i fackföreningar allt avgörs.

– En klok och bra fackförening som är demokratisk och utan rasism, är det som världen behöver. De kloka kompromisserna de kan åstadkomma är vaccinet mot att segregation och klassklyftor går för långt.

Han menar att det inte är en slump att han vill att hans bilder används fackligt.

– Det vi vill uppnå, ett solidariskt samhälle, kommer inte att lyckas om vi inte hjälps åt. Jag är väldigt inläst på klass och arbetsliv. Mina bilder på det temat är mitt bidrag i klasskampen. Inga strider kan vinnas utan kultur. Man kan inte vinna fackliga strider med bara siffror. Det behövs mötesplatser med sammanfattningar.

Jag frågar Robert om det är det som hans bilder är, mötesplatser som sammanfattar läget i samhället?

Han funderar ett tag innan han svarar.

– Jag ser mina bilder som små teaterstycken. Jag använder markörer som ska få läsarna att avläsa det jag tänkt. Så, alla de som läser av på samma sätt som jag, har jag fått med på vagnen. Det kanske man kan likna vid en slags mötesplats.

I varje nummer av KLASS har vi haft med en av Roberts teckningar. Robert tecknade också Föreningen Arbetar-
skrivares första logga på 90-talet och har tecknat även den nya. Han är medlem i föreningen, känner sig hemma här och tycker att föreningen har en viktig uppgift i att berätta hur det ser ut längst ute i samhällets blodomlopp.

– En av uppgifterna för kulturarbetare är att vara med och formulera det som måste göras i klasskampen.

Han tycker inte om när man använder uttrycket ”lyfta en fråga”. Att man liksom tar upp och luftar den, men sedan bara lägger tillbaka den. Han menar att om uttrycket ska användas, är det för att det som lyfts, också ska kunna vältas.

– Nu ska skiten vältas!

Han ser glad ut när han säger det. Och han avslutar med några råd till blivande satirtecknare.

– Bara börja rita. Visa dina idéer för någon. Vänta inte för länge med det. Var glad om du får uppriktiga kommentarer och släpp fort om du blir nergjord av någon. Det som är så bra med satir är, att det är helt oväsentligt om du tecknar snyggt eller fult. Det viktiga är budskapet.

* Fred med Norge är skriven av Kalle Holmqvist. Den beskriver hur regeringen 1905 beordrade arbetare att gå ut i krig mot Norge om det var nödvändigt. Men det vägrade de svenska arbetarna och hotade med strejker. De norska arbetarna började då samla in till strejkkassor åt svenskarna.

Bildtext: När Robert Nyberg och hans två syskon växte upp slukade de serier: Stålmannen, Kalle Anka och Hacke Hackspett. Viktig inspiration för att teckna humor har varit den danske tecknaren Storm P och Tove Jansson.

Faktaruta

Robert Nyberg, född 1956, är utbildad vid Birkagårdens folkhögskolas 2-åriga konstlinje 1983. Han har tilldelats ett antal priser. Några av de senaste är: Trampcykelpriset 2015, EWK-priset 2011, Gormanderpriset 2010, John Ahlbäckstipendiet 2009. Medlem och styrelseledamot i Svenska Tecknare, varit med och startat upp svenska satirarkivet.se Fasta uppdrag för: Aftonbladet, Dagens Arbete, Publikt och Fastighetsfolket. Mer om Robert: www.robertnyberg.se

av Jane Morén, Ur Arkivet, KLASS nr 3-2016